Sammanfattning av NOXILOs grammatik

Version 3.2

NOXILO uttalas ”noshilo”

NOXILO är ett lättillgängligt och jämlikt konstruerat språk, avsett att fungera lika väl för alla i såväl öst som väst. Det har en mycket enkel grammatik utan omotiverade undantag och en omvändbar grammatisk struktur med SOV (Mode I) och SVO (Mode II), utformad för att främja jämlikhet. De flesta kan formulera meningar på NOXILO, både muntligt och skriftligt, med samma eller åtminstone nästan samma ordföljd som i sitt modersmål, exempelvis engelska, franska, tyska, hindi, japanska, spanska och svenska.

Anmärkning: NOXILOs smeknamn är SAAn, som betyder solen.

1) Huvuddrag

• Mycket enkel och exakt grammatik utan onödiga undantag.

• Ett ordföljdssystem där användaren kan välja mellan SOV (Mode I) och SVO (Mode II), så att språket fungerar lika väl oavsett modersmålets ordföljd.

• Enligt uppgifter från oktober 2025 består ordförrådet av 500 basord (Basic Words, BW) och över 20 400 internationella standardord (International Standard Words, ISW). Sammanlagt anges ordförrådet i NOXILO omfatta 20 900 ord. Se webbsida 8.

• Basorden (BW) utgör språkets kärnvokabulär och ligger till grund för grammatiken i NOXILO. De internationella standardorden (ISW) kan ersättas med motsvarande ord från engelska, tyska, franska, japanska eller andra naturliga språk. Varje ISW börjar vanligtvis med en betydelsebärande grupp på två eller tre bokstäver. Ord som börjar med samma bokstavsgrupp hör till ett gemensamt betydelseområde, exempelvis utbildning, familj, färg eller fartyg.

• Uttalet följer internationella fonetiska regler och är mycket enkelt.

Anmärkning: Enligt flera välkända språkforskare och institutioner, däribland H. Hammarström, Matthew Dryer, Haspelmath, Arthur Tomlin, Ohio State och Tasaku Tsunoda är SOV den vanligaste ordföljden, följd av SVO och därefter VSO. I en artikel i Journal of Language Revolution från 2016 redovisade Hammarström vid Uppsala universitet en undersökning av 5 252 språk. Av dessa hade 2 275 (43,3 %) ordföljden SOV, 2 117 (40,3 %) SVO och 503 (9,5 %) VSO. Författaren respekterar dessa forskare och tackar dem för deras arbete.

2) De viktigaste basorden och hälsningsfraserna

FIINA [fi:na] och ALOO [alo:] är NOXILOs hälsningsord och motsvarar både ”hej” och ”hur mår du?”. När man börjar tala eller skriva till någon på NOXILO används FIINA i Mode I och ALOO i Mode II. YUP [yu:p] betyder ”ja”, medan NAI [nai] betyder ”nej” eller ”inte”.

Vanliga hälsningsfraser

Tillägg från juli 2007

Tillägg från 27 mars 2010

Anmärkning: I samtal kan frågemarkören ”?” uttalas [e] i stället för [esk]. Andra NOXILO-basord finns på den engelska webbsidan 5.

3) Översikt över NOXILOs grammatik

NOXILO har två symmetriskt uppbyggda ordföljdssystem som kan omvandlas till varandra: Mode I, förkortat M1, och Mode II, förkortat M2.

3.1 Satsmönster och ordföljd

Satsmönstret i Mode I är följande:

SV SOV SCV S (O_a O_b) V S (O C) V

O_a betecknar indirekt objekt och O_b direkt objekt.

Satsmönstren i Mode II är följande:

SV SVO SVC SV (O_a O_b) SV (O C)

O_a betecknar indirekt objekt och O_b direkt objekt.

3.2 Modifieringsmönster och ordföljd

3.2.1 Mode I

Det finns tre typer av uttryck som kan modifiera, det vill säga beskriva eller precisera, ett annat ord: modifierande ord (MW), modifierande fraser (MP) och modifierande satser (MC).

MW omfattar adjektiv, adverb och verbderiverade former (Verbals) utan objekt eller komplement.
MP omfattar adjektivfraser och adverbfraser. Dessa kan bildas av substantiv eller verb tillsammans med modifieringsmarkörer (Modification Agents, MA), eller av verbderiverade former med objekt eller komplement.
MC omfattar adjektiviska och adverbiella satser som bildas av satser tillsammans med satsmarkörer (Clause Leaders, CL).

I Mode I står den beskrivande delen före huvudordet, alltså det ord som beskrivs. Den beskrivande delen är understruken i exemplen.

Modifierande ord (MW) + huvudord
Exempel: EILO BIIUS
Ord för ord: gult hus
Naturlig svenska: gult hus

Modifierande fras (MP) + huvudord
Exempel: Japan AT BIIUS
Ord för ord: Japan i hus
Naturlig svenska: hus i Japan

Modifierande sats (MC) + huvudord
Exempel: Japan AT RIZ Ky BIIUS
Ord för ord: Japan i existera som hus
Betydelse: hus som finns i Japan

Anmärkning: BIIUS betyder ”hus”. Substantiv har endast en form och böjs inte för att ange numerus eller genus. Samma form används i alla sammanhang. RIZ betyder ”att existera” eller ”att finnas”. Ky [kyu] kan fungera som relativpronomen och motsvarar ”som”, ”den som” och ”vilken/vilket/vilka”. Det kan även fungera som relativt adverb med betydelserna ”när” och ”där”. Ky har därför ett brett betydelseområde.

3.2.2 Mode II

Även i Mode II finns samma tre typer av uttryck som kan modifiera ett annat ord: modifierande ord (MW), modifierande fraser (MP) och modifierande satser (MC).

MW omfattar adjektiv, adverb och verbderiverade former utan objekt och/eller komplement.
MP omfattar adjektivfraser och adverbfraser. Dessa kan bildas av substantiv eller verb tillsammans med modifieringsmarkörer, eller av verbderiverade former med objekt eller komplement.
MC omfattar adjektiviska och adverbiella satser som bildas av satser tillsammans med satsmarkörer.

I Mode II står ett modifierande ord före huvudordet, medan en modifierande fras eller sats står efter huvudordet. Den beskrivande delen är understruken i exemplen.

Modifierande ord (MW) + huvudord
Exempel: EILO BIIUS
Ord för ord: gult – hus
Naturlig svenska: gult hus

Huvudord + modifierande fras (MP)
Exempel: BIIUS ATL Japan
Ord för ord: hus i Japan
Naturlig svenska: hus i Japan

Huvudord + modifierande sats (MC)
Exempel: BIIUS Ky RIZ ATL Japan
Ord för ord: hus som existera i Japan
Naturlig svenska: hus som finns i Japan

3.2.3 Jämförelse mellan Mode I och Mode II

Exempel på sats- och modifieringsmönster

SV

Exempel: Jag går.

M1: SE RyU.
M2: SE RyU.

Anmärkning: M1 betyder Mode I och M2 betyder Mode II. SE betyder ”jag” och är ett NOXILO-basord. RyU betyder ”att gå” och är ett internationellt standardord (ISW) i NOXILO.

Med svenska ersättningsord

Om man föredrar att använda ett svenskt ord i stället för NOXILOs internationella standardord kan meningen skrivas så här:

M1: SE gå.
M2: SE gå.

Anmärkning: SE måste användas eftersom det är ett NOXILO-basord.

Exempel: Vi simmar.

M1: SEN DyUMI.
M2: SEN DyUMI.

Anmärkning: SEN betyder ”vi” och DyUMI betyder ”att simma”.

Med svenska ersättningsord

Om man föredrar att använda ett svenskt ord i stället för det internationella standardordet kan meningen skrivas så här:

M1: SEN simma.
M2: SEN simma.

Anmärkning: SEN måste användas eftersom det är ett NOXILO-basord.

SOV i Mode I och SVO i Mode II

Exempel: Jag älskar dig

M1: SE ME-O APLOS.
M2: SE APLOS ME-O.

Ord-för-ord-följd: M1: jag – dig – älskar. M2: jag – älskar – dig.

Anmärkning: SE betyder ”jag”, ME betyder ”du” och APLOS betyder ”att älska”. Suffixet -O efter ME visar att ME fungerar som objekt. ME-O uttalas [meo].

Med svenska ersättningsord

Om man föredrar att använda ett svenskt ord i stället för internationella standardord kan meningen skrivas så här:

M1: SE ME-O älska.
M2: SE älska ME-O.

Anmärkning: SE och ME-O måste användas eftersom båda är NOXILO-basord.

SCV i Mode I och SVC i Mode II

Exempel: Det där huset är stort.

M1: BOI BIIUS-W AUB-E (RI).
M2: BOI BIIUS-W (RI) AUB-E.

Ord-för-ord-följd: M1: det där huset stort är. M2: det där huset är stort.

Anmärkning: BOI betyder ”det där”, BIIUS ”hus” och AUB ”stor”. Suffixet -W efter BIIUS visar att BIIUS fungerar som subjekt. Suffixet -E efter AUB visar att AUB fungerar som komplement. Suffixet -E utelämnas ofta i enkla meningar. RI betyder ”är”, alltså presensformen av verbet ”vara”. I presens utelämnas RI ofta i mönstret S + C + RI i M1 respektive S + RI + C i M2.

Exemplen kan därför förkortas så här:

M1: BOI BIIUS-W AUB.
M2: BOI BIIUS-W AUB.

Ord-för-ord-följd i båda: det där huset stort.

Med svenska ersättningsord

Om man föredrar att använda svenska ord i stället för ISW, i detta fall BIIUS och AUB, kan exemplen skrivas så här:

M1: BOI hus-W stor.
M2: BOI hus-W stor.

Ord-för-ord-följd i båda: det där huset stort.

SO_aO_bV i Mode I och SVO_aO_b i Mode II

Exempel: Jag gav personen en bok.

M1: SE FE-O BEEK-O APIS-T.
(O_a O_b)
M2: SE APIS-T FE-O BEEK-O.
(O_a O_b)

Ord-för-ord-följd: M1: jag – personen – bok – gav. M2: jag – gav – personen – bok.

Anmärkning: SE betyder ”jag”, FE ”personen”, BEEK ”bok” och APIS ”att ge”. Suffixet -O efter BEEK visar att BEEK fungerar som objekt. Suffixet -T efter APIS, som uttalas [ta], visar att APIS står i dåtid. NOXILO har inga artiklar som motsvarar engelskans a, an och the.

Därför får svenskans en i en bok ingen motsvarighet i NOXILO. Substantiv har bara en form och böjs inte efter numerus eller genus. Samma form används i alla sammanhang.

SOCV i Mode I och SVOC i Mode II

Exempel: Du kommer att finna honom skyldig.

M1: ME MAFE-O InPLEn-E MUFA-R.
M2: ME MUFA-R MAFE-O InPLEn-E.

Ord-för-ord-följd: M1: du – honom – skyldig – finna–futurum. M2: du – finna–futurum – honom – skyldig.

Anmärkning: ME betyder ”du”. MAFE betyder ”han”, och MAFE-O betyder ”honom”. Suffixet -O efter MAFE visar att MAFE fungerar som objekt. InPLEn betyder ”skyldig”. Suffixet -E efter InPLEn visar att InPLEn fungerar som komplement. MUFA betyder ”att finna”.

Suffixet -R efter MUFA, som uttalas [re], visar att MUFA står i futurum. Suffixen -O för objekt och -E för komplement kan utelämnas i mönstren SOCV i Mode I och SVOC i Mode II när objektet och komplementet står i grundform.

Exempel: Personen håller sitt rum rent.

M1: FE FEI TOM-O AOKL-E UKEE.
M2: FE UKEE FEI TOM-O AOKL-E.

Anmärkning: FE betyder ”personen”, ”han” eller ”hon”, och FEI är possessiv form av FE. TOM betyder ”rum”, AOKL ”ren” och UKEE ”att hålla”.

TOM och AOKL kan användas i stället för TOM-O och AOKL-E:

M1: FE FEI TOM AOKL UKEE.
M2: FE UKEE FEI TOM AOKL.

Exempel: Polisen grep den där mördaren levande.

M1: AnPOLIS-W BOI InPIAA-O AUUL-E TUK-T.
M2: AnPOLIS-W TUK-T BOI InPIAA-O AUUL-E.

Ord-för-ord-följd: M1: polisen den där mördaren levande grep. M2: polisen grep den där mördaren levande.

Anmärkning: AnPOLIS betyder ”polis”, BOI ”det där”, InPIAA ”mördare”, AUUL ”levande” och TUK ”att gripa”. Suffixet -T efter TUK, som uttalas [ta], visar att TUK står i dåtid. Vanliga substantiv som AnPOLIS måste följas av -W när de fungerar som subjekt, medan personliga pronomen som SE och ME samt frågepronomen som HA, HI och HU inte ska ha -W.

InPIAA och AUUL kan användas i stället för InPIAA-O och AUUL-E:

M1: AnPOLIS-W BOI InPIAA AUUL TUK-T.
M2: AnPOLIS-W TUK-T BOI InPIAA AUUL.

Exempel: Jag uppfattade henne som sjuksköterska.

M1: SE DAFE-O UKyUDA-E INAnDAS-T.
M2: SE INAnDAS-T DAFE-O UKyUDA-E.

Ord-för-ord-följd: M1 jag henne sjuksköterska förstod. M2 jag förstod henne sjuksköterska.

Anmärkning: SE betyder ”jag”, DAFE ”hon” eller ”henne”, UKyUDA ”sjuksköterska” och INAnDAS ”att förstå”. Suffixet -T efter INAnDAS visar att INAnDAS står i dåtid.

DAFE och UKyUDA kan användas i stället för DAFE-O och UKyUDA-E:

M1: SE DAFE UKyUDA INAnDAS-T.
M2: SE INAnDAS-T DAFE UKyUDA.

Med svenska ersättningsord

Om man föredrar svenska ord framför NOXILOs internationella standardord kan meningen skrivas så här:

M1: SE DAFE sjuksköterska förstå-T.
M2: SE förstå-T DAFE sjuksköterska.

Basorden SE, DAFE, -T och -R måste ändå användas.

Anmärkning: I förstå-T uttalas suffixet -T alltid [ta]. Ersättningsordet står i grundform: förstå, inte förstod.

Exempel: Föräldrarna gjorde sin dotter till läkare.

M1: ILynT-W FEI ILyTE-O UKyMIST-E BLE-T.
M2: ILynT-W BLE-T FEI ILyTE-O UKyMIST-E.

Ord-för-ord-följd: M1: föräldrarna sin dotter läkare gjorde. M2: föräldrarna gjorde sin dotter läkare.

Anmärkning: ILynT betyder ”föräldrar”, och suffixet -W visar att ILynT fungerar som subjekt. Suffixet -T efter BLE visar att BLE, ”att göra”, står i dåtid. FEI betyder ”deras”, ILyTE ”dotter” och UKyMIST ”läkare”. I denna mening kan det kausativa verbet BLE ersättas med EKAMS, som betyder ”göra” eller ”låta”.

-O och -E kan utelämnas:

M1: ILynT-W FEI ILyTE UKyMIST BLE-T.
M2: ILynT-W BLE-T FEI ILyTE UKyMIST.

Med svenska ersättningsord

Om man föredrar svenska ord framför NOXILOs internationella standardord kan meningen skrivas så här. -W, FEI, BLE och -T måste fortfarande användas eftersom de tillhör NOXILOs basord.

M1: Förälder-W FEI dotter läkare BLE-T.
M2: Förälder-W BLE-T FEI dotter läkare.

I följande exempel motsvarar O C i S(OC)V respektive SV(OC) i Mode II S₂ + V₂. S(OC)V betyder alltså S₁(S₂V₂)V₁, medan SV(OC) betyder S₁V₁(S₂V₂). I just dessa typer ska objektet, det vill säga S₂, skrivas i grundform. -O och -E kan och bör utelämnas.

Exempel: Vi hörde honom sjunga.

M1: SEN MAFE sjunga-In höra-T.
M2: SEN höra-T MAFE sjunga-In.

Exempel: Vi hörde honom sjunga en sång.

M1: SEN MAFE sång-O sjunga-In höra-T.
M2: SEN höra-T MAFE sjunga-In sång-O.

Anmärkning: -O efter MAFE kan utelämnas, men -O efter sång kan inte utelämnas. NOXILO har inga artiklar som motsvarar engelskans a, an och the. Därför får svenskans en i en sång ingen motsvarighet i NOXILO.

Exempel: Läraren ser till att pojken fortsätter stå.

M1: Lärare-W pojke stå-In hålla.
M2: Lärare-W hålla pojke stå-In.

Anmärkning: NOXILO har inga artiklar motsvarande a, an eller the. I det svenska ersättningsexemplet används grundformerna lärare och pojke, utan bestämdhetsändelser.

Exempel: Jag fick mitt hår klippt.

M1: SE SEI hår klippa-ZE BLE-T.
M2: SE BLE-T SEI hår klippa-ZE.

Anmärkning: -ZE markerar passiv form. BLE är ett kausativt verb. SEI betyder ”min” eller ”mitt” och är possessiv form.

Exempel: Jag fick min tv reparerad.

M1: SE SEI TV reparera-ZE BLE-T.
M2: SE BLE-T SEI TV reparera-ZE.

Exempel: Jag lät honom reparera min tv.

M1: SE MAFE SEI TV-O reparera BLE-T. S (O C) V
M2: SE BLE-T MAFE reparera SEI TV-O. S V (O C)

Anmärkning: C, som här är ett verb, har objektet SEI TV-O.

Exempel: Förlåt, jag lät dig vänta.

M1: IZVINII, SE ME vänta-In BLE-T.
M2: IZVINII, SE BLE-T ME vänta-In.

Anmärkning: IZVINII betyder ”förlåt”, som i det tidigare avsnittet om hälsningsfraser.

Exempel: Du bör göra dig förstådd.

M1: ME MEL förstå-ZE GIMI BLE.
M2: ME GIMI BLE MEL förstå-ZE.

Anmärkning: MEL betyder ”dig själv”. Motsvarande former är bland annat MENL, ”er själva”, SEL, ”mig själv”, och SENL, ”oss själva”. GIMI är ett hjälpverb som betyder ”bör”. Hjälpverb står alltid före verbet. Alla hjälpverb börjar med GI, exempelvis GIKA (får/tillåtelse), GIKI (gör bäst i att), GI (kommer säkert att), GIMA (kan/förmåga/möjlighet), GIMI (bör/behov/skyldighet), GIM (måste/stark skyldighet) och GIME (kan/sannolikt).

Exempel: Du bör få henne att förstå dig, det vill säga dig själv.

M1: ME DAFE ME-O (MEL-O) förstå GIMI BLE.
M2: ME GIMI BLE DAFE förstå ME-O (MEL-O).

Tillägg om NOXILOs grundstruktur

Diagrammen visar grundstrukturen i NOXILOs grammatik. I satsmönstren SOV, SVO och VSO, som binds samman av röda linjer, står S alltid före O. I OSV, OVS och VOS, som binds samman av blå linjer, står O före S. Författaren, MIZUTA Sentaro, antar att det inte finns några eller endast mycket få kartesianer i samhällen med språk där objektet står först. Vad anser du?

Satsmönster där subjektet respektive objektet står först

NOXILO omfattar de tre första mönstren SOV, SVO och VSO. VSO förklaras ännu inte på denna webbsida eftersom andelen talare kan vara mindre än tre procent av världens befolkning. VSO kan dock läggas till i framtiden.

I diagrammen betyder x ett ord som modifieras, a ett ord som modifierar x, a' en fras som modifierar x och a'' en sats som modifierar x. I nästa diagram visar den övre triangeln reglerna för element, medan den nedre delen visar NOXILOs modifieringsmönster.

Element och modifieringsmönster

Samlad modell av satsmönster, elementpartiklar och modifieringsmönster

Anmärkning: För VSO kan ax, exempelvis röd bok, eventuellt ändras till xa, bok röd. <16 december 2009>

4) Ordklasser

NOXILO har tolv ordklasser: substantiv, pronomen, verb, hjälpverb, verbderiverade former, adjektiv, adverb, modifieringsmarkörer, sambandsord, satsmarkörer, partiklar samt interjektioner och ljudhärmande ord.

Anmärkning: n/i anger att det saknas en direkt motsvarighet i engelskan.

Substantiv

Substantiv har bara en form och ändras inte efter numerus eller genus. Samma form används i alla sammanhang. De flesta NOXILO-substantiv delas in i icke-materiella och materiella substantiv. De flesta icke-materiella substantiv börjar med en vokal, A, I, U eller E, medan de flesta materiella substantiv börjar med en konsonant, exempelvis B, C, K, S, Y eller X. De flesta substantiv har, oavsett grupp, en rot i ordets första två eller tre bokstäver som ger en semantisk ledtråd. Roten AP står exempelvis för kärlek och ED för utbildning.

Materiella substantiv omfattar sådant som kan beröras, ses eller höras och som kan mätas med olika slags testutrustning i skolans laboratorium. Egenskaper eller företeelser hos material, exempelvis värme och vågor, börjar ofta med konsonant även om de inte betraktas som materiella i sig. NOXILO har inga artiklar som motsvarar a, an eller the.

Exempel på icke-materiella substantiv

APLO (kärlek), AFKOR (samarbete), EDKEI (utbildning), EMyURE (fest), InFOM (intelligens),
UXRAn (försäkring), UKyUM (medicinsk behandling), UKyUMIST (läkare).

Exempel på materiella substantiv

BEA (hår), BEEK (bok), BIIUS (hus), HEES (jorden), SAAn (solen), SII (hav), YETI (tand), YOO (bil).

Anmärkning: BEEK kan i NOXILO motsvara en bok, böcker, boken och böckerna.

Personliga och opersonliga pronomen

Personliga och opersonliga pronomen har två former, singular och plural. Possessiv form bildas genom att I läggs till subjektformen. Pronomenens och frågeordens subjektformer, exempelvis SE, ME, MAFE, SEN, FEN och MAFEN, tar inte elementpartikeln -W, som annars markerar subjekt. W uttalas [wa].

I modifieringssatser, det vill säga adjektivsatser och adverbialsatser, ändras -E [e] till -Q [echu] och -O [o] till -L [ol]. -W, -E, -Q, -O och -L kallas elementpartiklar. -E och -Q utelämnas dessutom mycket ofta i enkla meningar, nominalsatser och modifieringssatser.

Singularformer i nominalsats

Anmärkning: Nominalsatser omfattar subjektsatser, komplementssatser och objektsatser. Elementpartikeln -W behövs inte för subjektformen hos pronomen och frågeord. -E och -Q, som markerar komplement, utelämnas mycket ofta i enkla meningar.

Pluralformer i nominalsats

Pluralformer bildas genom att N [n(u)] läggs till singularformerna:

Anmärkning: Nominalsatser fungerar som subjektsatser, komplementssatser eller objektsatser. Elementpartikeln -W behövs inte för pronomenens subjektformer. -E och -Q, som markerar element, behövs inte i enkla meningar.

Verb

Verben delas in i kroppsliga och icke-kroppsliga verb. Kroppsliga verb har egna ordrötter, medan icke-kroppsliga verb vanligtvis behåller ordroten från det ursprungliga ordet, till exempel ett substantiv eller ett adjektiv.

Exempel på kroppsliga verb

Exempel på icke-kroppsliga verb

Tempus

Verbens form ändras inte efter subjektets numerus eller genus. Dåtid anges genom att -TA eller -T läggs direkt efter verbets grundform, som också är dess presensform. Båda uttalas [ta]; bindestrecket uttalas inte. Framtid anges genom att -RE eller -R läggs till. Båda uttalas [re].

APLIS [aplis] — tycker om, presens

APLIS-T [aplista] — tyckte om, dåtid

APLIS-R [aplisre] — kommer att tycka om, framtid

Pågående form och passiv form

APLIS-In [aplisiN] — tycker om, pågående form

APLIS-ZE [aplisze] — är omtyckt, passiv form

APLIS-TInZE [aplistaiNze] — var omtyckt, pågående passiv form i dåtid

APLIS-RInZE [aplisreiNze] — kommer att vara omtyckt, pågående passiv form i framtid

Följande tabell visar möjliga kombinationer av tempus, pågående form och passiv form med verbet DU [du:], som är hämtat från engelskans do, ”göra”.

Tempus och verbformer med DU

Kausativa verb

BLE [ble] betyder ”få någon att göra något” eller ”låta någon göra något”. BLU [blu:] är en artigare kausativ form.

Anmärkning: Dessa verb har delvis förklarats under satsmönstret SOCV i Mode I och SVOC i Mode II.

Grundmönstret för en kausativ sats är följande:

M1: S + ( O + C ) + BLE.
M2: S + BLE + ( O + C ).

M1: S + ( O + C ) + BLU.
M2: S + BLU + ( O + C ).

O ska stå i grundform, utan suffixet -O. Betydelsemässigt motsvarar O + C ett eget subjekt och verb, S₂ + V₂:

M1: S₁ + ( S₂ + V₂ ) + BLE.
M2: S₁ + BLE + ( S₂ + V₂ ).

Exempel: Jag fick mitt barn att gå till skolan.

M1: SE SEI BOQIL AnXUL UT gå BLE-T.
M2: SE BLE-T SEI BOQIL gå UTL AnXUL.

Anmärkning: BOQIL betyder ”barn”. Här står BOQIL i grundform och har därför varken -O eller -W. AnXUL betyder ”skola”.

Om V₂ (= C) har ett objekt, O₂, blir satsmönstret följande:

M1: S₁ + ( S₂ + O₂ + V₂ ) + BLE.
M2: S₁ + BLE + ( S₂ + V₂ + O₂ ).

S₂ (= O) har varken -W eller -O, medan O₂ däremot ska ha -O.

Exempel: Vi kommer att be våra föräldrar köpa en stor ordbok.

M1: SEN SENI ILynT AUB BEEDIK-O UYB BLU-R.
M2: SEN BLU-R SENI ILynT UYB AUB BEEDIK-O.

Anmärkning: BLU är artigare än BLE. SENI ILynT, ”våra föräldrar”, har varken -O eller -W. ILynT betyder ”mor och far”, alltså ”föräldrar”, AUB ”stor”, BEEDIK ”ordbok” och UYB ”att köpa”.

Om V₂ (= C) har två objekt, O_2a och O_2b, blir satsmönstret följande:

M1: S₁ + ( S₂ + O_2a + O_2b + V₂ ) + BLE.
M2: S₁ + BLE + ( S₂ + V₂ + O_2a + O_2b ).

Exempel: Jag fick honom att ge vår hund friterad kyckling.

M1: SE MAFE SENI hund-O friterad-kyckling-O ge BLE-T.
M2: SE BLE-T MAFE ge SENI hund-O friterad-kyckling-O.

Även följande mening uttrycks med BLE:

Exempel: Föräldrarna gjorde sin dotter till läkare.

M1: ILynT-W FEI ILyUTE UKyUMIST BLE-T.
M2: ILynT-W BLE-T FEI ILyUTE UKyUMIST.

Flera handlingar

Samtidiga eller parallella handlingar uttrycks genom att två verb ställs efter varandra med ett kommatecken emellan, eller genom att de binds samman med OnD, ”och”. Detta kan även användas när handlingarnas tidsföljd är mindre viktig.

Exempel: Vi äter och dricker.

M1: SEN KUI, KUD.
M2: SEN KUI, KUD.

M1: SEN KUI OnD KUD.
M2: SEN KUI OnD KUD.

Anmärkning: KUI betyder ”att äta” och KUD ”att dricka”.

Exempel: Vi åt och drack.

M1: SEN KUI-T OnD KUD.
M2: SEN KUI-T OnD KUD.

Anmärkning: Dåtidssuffixet -T behövs inte på det andra verbet när båda verben har samma tempus, i detta exempel dåtid.

Handlingar i tidsföljd

Två eller tre verb ställs i tidsföljd och binds samman med OZn [ozN], som betyder ”sedan” eller ”och sedan”.

Exempel: Hon gick dit och sov där.

M1: DAFE gå-T OZn BOIE sova.
M2: DAFE gå-T OZn BOIE sova.

Anmärkning: BOIE betyder ”där”. Adverb placeras före verb, även om adverb, adverbfraser och adverbialsatser har en viss frihet i sin placering. Om tidsföljden inte behöver betonas kan OnD användas i stället för OZn. Ordet för ”här” är TOIE.

Orsak och verkan

Känslor som glädje, ilska och förvåning samt deras orsaker uttrycks genom att ett motsvarande verb kombineras med UE i Mode I eller UEL i Mode II. Dessa är modifieringsmarkörer som står efter sitt led i M1 och före sitt led i M2. De motsvarar engelskans at, by eller with.

Exempel: Jag blev förvånad över det.

M1: SE TE UE IHSAZ-T.
M2: SE IHSAZ-T UEL TE.

Anmärkning: IHSAZ betyder här ”att bli förvånad”. Det används ofta tillsammans med modifieringsmarkören UE, UEL i M2, som anger orsaken till förvåningen.

Exempel: Personen blev förvånad över att se det.

M1: FE TE-O MU-M UE IHSAZ-T.
M2: FE IHSAZ-T UEL MU-M TE-O.

Anmärkning: MU betyder ”att se”. Formen verb-M är ett verbsubstantiv som motsvarar gerundium i engelskan. Verbsubstantiv förklaras längre fram.

Exemplen ovan är att föredra framför följande eftersom de är en bokstav kortare:

M1: FE TE-O MU-T OZn IHSAZ-T.
M2: FE MU-T TE-O OZn IHSAZ-T.

Allmänna och specifika verb

Allmänna verb som ”tycka om”, ”planera”, ”tänka” och ”vilja” används vanligtvis tillsammans med specifika verb som ”skriva”, ”köpa” och ”simma”. I NOXILO binds dessa två verb samman med < i M1 och > i M2. Båda tecknen uttalas med ett svagt [N]. Verbens ordning är den motsatta i M1 och M2. Om båda verben har samma tempus kan tempuspartikeln på det specifika verbet utelämnas.

M1: specifikt verb < allmänt verb. Exempel: simma < vilja
M2: allmänt verb > specifikt verb. Exempel: vilja > simma

Exempel: Jag vill simma.

M1: SE simma < IYUS
M2: SE IYUS > simma

Uttal i M1: [se] simma [N] [iyu:s].
Uttal i M2: [se] [iyus] [N] simma.

Anmärkning: SE betyder ”jag” och IYUS ”att vilja”. IYAA betyder ”skulle vilja” och är en artigare motsvarighet till IYUS. IYAnS betyder ”att kräva” och används vanligtvis med rättslig grund.

Hjälpverb

Hjälpverb modifierar verb. De har endast en form och böjs inte efter tempus eller numerus. De placeras direkt före verbet.

Översikt över hjälpverb

Användning av hjälpverb

GILA gå-T [gila go:ta] — har någån gång gått

NAI GILA gå-T [nai gila go:ta] — har aldrig gått

GILA NAI gå-T [gila nai go:ta] — har någån gång inte gått

NAI GILA NAI gå-T [nai gila nai go:ta] — har aldrig varit med om att inte gå

GIME gå
NAI GIME gå
GIME NAI gå
NAI GIME NAI gå

GIMA gå
NAI GIMA gå
GIMA NAI gå
NAI GIMA NAI gå

GIME GIMA gå
GIME GIMA NAI gå
GIME NAI GIMA gå
NAI GIME GIMA gå

Anmärkning: GIME GIMA kan skrivas GIME-MA och uttalas [gimema].

Exempel: Hon kanske kan gå.

M1: DAFE GIME-MA gå.
M2: DAFE GIME-MA gå.

Exempel: De har varit gifta i 30 år.

M1: FEN 30 SAAL KAn GILU gifta-sig.
M2: FEN GILU gifta-sig 30 SAAL KAn.

Anmärkning: KAn anger en tidsperiod och motsvarar här ”i”. Det kan ersättas med URP i M1 och URPL i M2.

Exempel: Jag har någon gång rest till Istanbul.

M1: SE Istanbul UT GILA gå-T.
M2: SE GILA gå-T UTL Istanbul.

Exempel: Jag har varit i Istanbul.

M1: SE Istanbul AT GILA RIZ-T.
M2: SE GILA RIZ-T ATL Istanbul.

GITT och villkor som strider mot verkligheten

GITT [gi_tu] används för att visa att både villkoret i en om-sats och det som uttrycks i huvudsatsen strider mot verkligheten.

Exempel: Om det hade varit sant skulle jag ha skrivit ett brev tillbaka till henne.

M1: TE sann RI-T EEF, SE DAFE-O brev-O GITT skriva-T.
M2: EEFL TE RI-T sann, SE GITT skriva-T DAFE-O brev-O.

Anmärkning: TE betyder ”det”, DAFE-O ”henne” och EEF, EEFL i M2, ”om”. Det var inte sant, och därför skrev jag inget brev till henne.

Exempel: Om det vore sant skulle jag skriva ett brev till henne.

M1: TE sann RI EEF, SE DAFE-O brev-O GITT skriva.
M2: EEFL TE RI sann, SE GITT skriva DAFE-O brev-O.

Anmärkning: Det är inte sant, så jag kommer inte att skriva något brev till henne.

Exempel: Om det skulle bli sant skulle jag skriva ett brev till henne.

M1: TE sann RI-R EEF, SE DAFE-O brev-O GITT skriva-R.
M2: EEFL TE RI-R sann, SE GITT skriva-R DAFE-O brev-O.

Anmärkning: Det kommer aldrig att bli sant, så jag kommer inte att skriva något brev till henne.

Anmärkning: I NOXILO markeras villkorssatser med satsmarkören EEF, ”om”, i M1 och EEFL i M2. Villkorssatser utan GITT anger inte om villkoret är sant eller falskt. När GITT används i huvudsatsen anger det däremot att både villkoret och det som uttrycks i huvudsatsen är falskt. GITT har alltså en liknande funktion som engelskans if följt av preteritum eller pluskvamperfekt.

Verbderiverade former

Det finns två typer av verbderiverade former: verbsubstantiv och verbadjektiv. Dessa bildas genom att särskilda suffix, -M, -D eller -K, läggs till i slutet av verb. Verbsubstantiv, verb-M och verb-D, fungerar samtidigt som verb och substantiv och motsvarar närmast gerundium i engelskan. På samma sätt fungerar verbadjektiv som både verb och adjektiv. Verbadjektivens funktion liknar den hos particip eller relativa pronomen i engelskan.

Verbsubstantiv

Verbsubstantiv bildas genom att -M eller -D läggs till i slutet av verbet. Verb-M motsvarar engelskans that + (S) + V + (O), alltså ”att” följt av en sats. Verb-D motsvarar whether + (S) + V + (O), alltså ”huruvida” följt av en sats.

Verbsubstantiv fungerar samtidigt som verb och substantiv. Som verb kan de ha objekt eller komplement, och som substantiv kan de fungera som subjekt, objekt eller komplement. Tillsammans med modifieringsmarkörer kan de även bilda adjektivfraser eller adverbfraser som modifierar substantiv, adjektiv, adverb, verb eller hela meningar.

Anmärkning: Modifieringsmarkörer i Mode II motsvarar prepositioner i engelskan.

Verb-M

Verbsubstantiv med -M

Exempel: Att se är att tro.

M1: MU-M-W ELBILS-M (RI).
M2: MU-M-W (RI) ELBILS-M.

Uttal i M1: [mu:mwa elbilsm (ri)].

Anmärkning: MU betyder ”att se” och ELBILS ”att tro”. RI kan utelämnas.

Verb-D

Verb-D motsvarar ”huruvida”.

Verbsubstantiv med -D

Exempel: Frågan är om du kommer att gå.

M1: Fråga-W ME ITU-RD (RI).
M2: Fråga-W (RI) ME ITU-RD.

Anmärkning: ITU betyder ”att gå”.

Verbadjektiv

Ett verbadjektiv bildas genom att -K eller -KE läggs till i slutet av verbet.

Verb-K som bestämning till substantiv

Verb-K används attributivt, alltså som bestämning till substantiv. Dess funktion liknar den hos particip, infinitiver med to eller relativa pronomen i engelskan. Följande tabell visar formerna med verbet IMS, ”att fråga”.

Verbadjektiv med -K

Exempel: Personen som ska ställa en fråga är på väg att resa sig.

M1: IMKE-O IMS-RK REn-W GIKE resa-sig.
M2: REn-W IMS-RK IMKE-O GIKE resa-sig.

Anmärkning: IMKE betyder ”fråga”, IMS ”att fråga” och REn ”person”. GIKE är ett hjälpverb som betyder ”står i begrepp att” eller ”ska just”.

Exempel: Personen som inte frågade gick därifrån.

M1: NAI IMS-TK REn-W gå-iväg-T.
M2: NAI IMS-TK REn-W gå-iväg-T.

Exempel: Personen som tillfrågas är officer i USA:s armé.

M1: IMS-ZEK REn-W USA:s armé UB officer (RI).
M2: IMS-ZEK REn-W (RI) officer UBL USA:s armé.

Anmärkning: IMS betyder ”att fråga” och IMS-ZEK ”som tillfrågas”. ZE markerar passiv form. UB, UBL i M2, är en modifieringsmarkör som motsvarar engelskans of. Uttrycket USA:s armé UB officer kan också skrivas USA:s armé'Z officer eller helt enkelt USA:s armé officer.

Exempel: Du som simmade, räck upp handen!

M1: YO Simma-TK JE hand-O EOPS.
M2: YO Simma-TK JE EOPS hand-O.

Anmärkning: Simma-TK uttalas som simma följt av [tak]. JE är ett personligt pronomen som motsvarar engelskans one, ”man”. EOPS betyder ”att höja”. Uppmaningssatser börjar med YO.

Verb-KE som komplement

Verb-KE används predikativt, alltså som komplement i satsmönstren SCV i M1 och SVC i M2 samt SOCV i M1 och SVOC i M2. Följande tabell visar formerna med det intransitiva verbet IGyUZ, ”vara eller bli skadad”.

Verbadjektiv med -KE

Exempel: Åh! Den gamle mannen är skadad.

M1: OO ! BOLDn-W IGyUZ-TKE (RI)。
M2: OO ! BOLDn-W (RI) IGyUZ-TKE.

Anmärkning: OO betyder ”åh” eller ”ah”, BOLDn ”gammal man” och IGyUZ ”att bli skadad”.

Frågor

Det finns fyra typer av frågesatser i NOXILO:

Frågor som endast begär svaret YUP, ”ja”, eller NAI, ”nej”.

Frågor som begär en förklaring.

Påhängsfrågor.

Retoriska frågor, som kan uttrycka ironi.

Frågesatserna har följande kännetecken:

Typ 1 och typ 2 börjar med ? eller ESK.

Typ 2 innehåller frågeorden i tabellens vänstra kolumn. Till skillnad från i engelskan placeras frågeordet där det ord som utgör svaret annars skulle ha stått.

Typ 3, påhängsfrågor, avslutas med ETOn.

Typ 4, retoriska frågor, börjar med ENA. De innehåller ibland också frågeord som HyA, ”varför”, och HyE, ”hur”.

Ordföljden är densamma som i jakande påståendesatser. I NOXILO ändras inte ordföljden av något annat skäl än växlingen mellan M1 och M2.

I samtal kan ? eller ESK uttalas [e] i stället för [esk].

Frågeord och frågemarkörer

Följande exempel visar typ 1 och typ 2.

Typ 1 Ja- och nej-frågor

Exempel: Åt du lunch?

M1: ? ME lunch-O KU-T.
M2: ? ME KU-T lunch-O.

Anmärkning: KU betyder ”att äta och dricka”. Möjliga svar är följande, i både M1 och M2:

YUP
YUP, SE KU-T.
YUP, SE DU-T.

Eller:

NAI
NAI, SE NAI KU-T.
NAI, SE NAI DU-T.

Typ 2 Frågor med frågeord

En tydlig skillnad mellan frågor i NOXILO och motsvarande frågor i engelskan är frågeordets placering. Som tidigare nämnts står frågeordet där det ord som utgör svaret annars skulle ha stått. Ordföljden ändras inte utan är densamma som i jakande påståendesatser. I samtal kan ? eller ESK uttalas [e] i stället för [esk].

Exempel: Vad är problemet?

M1: ? HA problem (RI).
M2: ? HA (RI) problem.

Anmärkning: Suffixet -E, som skulle markera att problem är komplement, behövs inte eftersom meningen är enkel. RI kan utelämnas eftersom det är en sats i presens med mönstret S + ”vara” + C i M2 och S + C + ”vara” i M1.

Exempel: Vad åt du?

M1: ? ME HA-O KUI-T.
M2: ? ME KUI-T HA-O.

Anmärkning: KUI betyder ”att äta”, KUD ”att dricka” och KU ”att äta och dricka”, vilket här motsvarar engelskans have. I detta exempel kan KUI ersättas med KU.

Exempel: Vad är de här delarna till?

M1: ? TE HAI del (RI).
M2: ? TE (RI) HAI del.

Anmärkning: HAI är possessiv form av HA. Någon motsvarande form finns inte i engelskan.

Ett möjligt svar är:

M1: TE motor UB del (RI).
M2: TE (RI) del UBL motor.

Följande tabell visar frågeord som används i typ 2, 3 och 4.